Ja jävlar
Jaha, så Linda Skugge är den mest namedroppade i svenska bloggar. Surpris att det är
Expressen som skriver det. Men jag måste ju faktiskt. Skugge skriver i sin blogg den kanske mest relevanta frågan just nu: "När kan man börja julpynta utan att verka helt galen?" Helt allvarligt alltså. Jag har också funderat på det.
Att universitetsmänniskor envisas med morgonmöten är lite jobbigt. Måste sova nu, så att jag orkar upp.
I den bästa av världar
Den högre utbildningen i Sverige är inte till för alla. Åtminstone inte den i Lund. Det finns ett obehagligt genomsyrande förnekande av framförallt klassproblematiken då det gäller det mesta som diskuteras på universitetet. Det är irriterande att ständigt konfronteras med detta i sin vardag. Det känns som att man måste välja. Excellens eller demokrati, liksom. Vilket står du bakom? Tradition eller revolution? Idag hörde jag på ett föredrag av den moderata riksdagsledamoten Ann-Marie Pålsson som förordar att den högre utbildningen i Sverige avgiftsbeläggs.
http://www.a-mpalsson.nuEtt par timmar senare tappade jag min cykelnyckel vid Malmö Central. Den föll genom metallnätbron ner på slänten som leder ner till kanalen. När jag kröp runt där på alla fyra bland lera, fimpar och vad jag tror var gamla spyor blev jag lite rädd för att folk skulle tro att jag var en galen uteliggare som hade något fuffens för sig. Blev lite rädd för att bli bortkörd. Naturligtvis en befängd rädsla, men det fick mig att fundera över hur stor skillnad det kan vara.
Undrar vad Ann-Marie Pålsson säger om en hemlös börjar diskutera utbildningspolitik med henne. Om hon också då säger att om en student inte är beredd att lägga 10 000-15 000 kronor på sin utbildning så kan man fråga sig hur seriös han/hon är.
Schlafengehen
November
SVENSKAR ÄR LYCKLIGA!
Visst är det underbart när sådana här budskap pumpas ut, i medium efter medium. Borta är folket med hög självmordsstatistik. Borta är jantelagen och den reserverade människorna. Vi är lyckliga. Vi är så lyckliga som får bo i det här fina, EU-anpassningsbara landet. Borta är det forna fattigsverige. Har man en gång skaffat sig välfärd varar den för evigt. Vi går ut och trivs i vår nya kyrka, naturen. Vi tycker om våra familjer, våra vänner, våra hus, våra jobb.
Ta mig fan om vi inte älskar vädret också.
Hej!
Jag heter Ida. Jag är 22 år gammal.
Nu ska jag berätta om mig, eller rättare sagt, jag ska berätta det som jag vill ha sagt om mig i en blogg. Jag har själv den exklusiva rätten att bestämma vad som är relevant eller irrelevant, sant eller falskt angående min person. Förvänta dig en förvrängd, idealiserad bild alltså, möjligen en schimär av en självkritisk diskurs, på sin höjd.
Som ni ser använde jag ordet diskurs. Jag är således en akademikerbög, eller, som det mer populärt kallas, student. Jag läser humaniora på Lunds Universitet. Mitt huvudämne i den framtida examen kommer att vara Pressvetenskap, som är en massmedieinriktad litteraturvetenskap, skulle man kunna säga. Samt Tyska. Till våren ska jag läsa Tyska 21-40, just nu läser jag den "tvärvetenskapliga" kursen
TV-mediet i Samhället. När jag är i Lund och inte sitter med näsan i kurslitteraturen eller på en lektion är jag oftast sysselsatt med elevfackligt arbete i Humanistkåren, i vilken jag är styrelseledamot.
Jag kommer från landet, från Tryde, som ligger utanför Tomelilla, som ligger på Österlen i sydöstra Skåne. Jag bor i Malmö med min älskade pojkvän Anders som jag har hängt ihop med i snart tre och ett halvt år.
Under min uppväxt red jag mycket, hade egen häst och sådär. Jag har tyvärr blivit allergisk mot hästar, men jag kanske tar upp intresset någon dag i alla fall. Jag tycker mycket om djur, särskilt hundar och hästar.
Jag har suttit som suppleant i kommunfullmäktige i Tomelilla. Jag lärde mig mycket och hade väldigt roligt med partivännerna i Miljöpartiet i Tomelilla.Jag är inte längre med i partiet, men tycker är kommunpolitiskt arbete är viktigt och återvänder kanske till det en dag. När det är dags att välja riksdagsledamöter nästa år är jag kluven. Jag kanske kommer att rösta på Feministiskt Initiativ, men det beror på hur saker och ting utvecklar sig.
Jag har jobbat extra i dagligvaruhandeln i sju år, jobbar för tillfället i en ICA-butik och sitter i kassan. Dessa timmar och dagar är en del av mitt liv som jag tror har format mig mer än jag vill låtsas om ibland. Det har bland annat förbättrat min sociala kompetens.
På fritiden sitter jag alldeles för mycket vid datorn. Jag tycker om att spela grabbiga spel av typen Diablo II och med det sagt har jag också implicit sagt att jag fastnar med gamla spel hur länge som helst. Jag är en mästare på Team Hospital, som kanske inte är lika grabbigt. MUD (NannyMUD) är något jag av och till har hållit på med sedan 97.
Min familj och släkt betyder mycket för mig. Jag har en lillebror som pluggar i Västerås. Jag ska bli gudmor om lite mindre än en månad, till min lilla kusin My. Mina vänner betyder mycket för mig. Mina djur har betytt och betyder mycket för mig. Min älskade ponny Stella dog i våras. Hon blev 36 år gammal!
För mig är det viktigt att hålla på med meningsfulla saker som inte bara påverkar mig själv. Därför är jag en sådan där person som blir kårmupp och håller på med politik. Kultur är också viktigt för mig, både på ett själsligt och ett intellektuellt plan. Jag gråter till nästan allting. En av de senaste fadäserna var när jag grät åt Zuperzebran på väg hem från Teneriffa. Senaste fascinationsobjektet är tv-programmet FCZ.
Jag är smart. Jag står för mina åsikter. Jag ljuger aldrig. Jag är rolig. Jag är känslosam. Jag är omtänksam. Jag är ambitiös.
Jag har även negativa egenskaper, som i vissa fall kan knytas till de ovanstående, som jag själv uppfattar dem, positiva egenskaperna. Men jag har ingen lust att skriva ner dem här.
Två av mina favoritfilmer är danska
Festen och amerikanska
Bamboozled. Jag tycker om tecknade serier också, särskilt
Get Fuzzy. Bob Hund var ett band som betydde mycket för mig under tonåren. Stig Dagerman är en av mina favoritförfattare. Jag tycker om islatte.
Ungefär såhär uppfattar jag mig själv. Nu kan jag börja blogga.
Jag har en egen djävla blogg!
OH YEAH!
Nu har jag en egen blogg. Sug på den! Nu kan jag, som jag brukar, fortsätta förmedla mina åsikter vare sig de är efterfrågade eller inte. Men nu GÅR DET INTE ATT STOPPA MIG!
Hoohoo
Fan vad bra.
Vi hörs.
