Blogg Ida

Världens finaste hund har dött

Betti dog 2007-07-23

Jag minns

hur mycket jag älskar och tycker om henne. jag kommer att sakna henne jättemycket

hur mjuk hon var, speciellt hennes öron

när Kim och jag kom ner i köket på hans födelsedag och hittade ett litet svart knyte i hörnet vid kaffekokaren. Hur glad jag blev och att jag genast sprang upp på mitt rum och skrev i min dagbok att Kim hade fått en hund.

när Kim och jag lekte med henne i hagen. Vi höll fast henne och sen fick hon spåra upp den av oss som hade gömt oss i skogen. Och så hoppade vi hinder med henne

när hon inte lydde och sprang ner på banevallen.

när hon försvarade sina kattungar när en annan hund försökte nosa på dem

när mamma eller pappa berättade om hur Stuntis blev arg på henne och satte klorna i hennes rygg. Betti hade fått tillåtelse att nosa på Stuntis kattunge och råkade trampa på den.

när hon sjöng den första strofen i ”Min lilla ponny”

när hon brukade nysa på mig när vi bråkade på golvet

hennes suckar när hon ville ha mat

att pappa lärde henne att yla när han sa ”Är Ida dum?”

när hon tiggde vid matbordet när vi hade ätit upp. Hon lyckades nästan alltid få något.

när hon fick skabb och fick medicin.

hur det kändes att ligga med huvudet på hennes mage och gosa

hur det kändes att krama henne

hur det kändes att pussa henne på sidan av nosen

att hon var så snäll att man kunde leka att hennes käft var ett lejongap man kunde stoppa huvudet i

hur vi försökte lära henne ”sitt”, ”kom” ”hopp”, ”vacker tass” och andra kommandon

hur hon från början hälsade med vänster tass istället för höger. Om man sa ”andra tassen” tog hon upp höger tass.

hennes enorma tålamod med all tramsig tillgivenhet vi visade henne

hennes smeknamn: Dog, Labratax, Bettisen Plättisen Plutthund, Fnuttis och så vidare

att jag brukade fråga henne om hon hade svans och päls och nos

att hon var föremål för ett av mina viktigaste datorlösenord

hur glad hon blev när man tog kopplet för att gå ut med henne

hur mycket hon tyckte om att gå ut och gå på Banevallen och Rundan runt. Hon ville alltid gå först.

hur hon ”rövade” Annas hund Kickan för att visa dominans

när jag och Kim åkte pulka bakom henne

hur det var att leka med henne i snön. Ibland borrade hon ner huvudet i en snödriva, troligen för att leta efter en sork eller något.

hur hon sprang runt runt runt för att torka när hon hade badat.

hur det skvätte från hennes päls när hon skakade sig efter att ha badat.

hur det kändes att borsta henne för att få bort all fällpäls

hur hon kort och distinkt sa ”voff” när hon ville komma in

hur fin och glansig hon blev i pälsen när hon var nytvättad

hur mycket hon tyckte om att bli kliad på magen

när hon skenvalpade och var ledsen och bäddade till sina låtsasvalpar

hur hon nosade i fläkten när vi åkte bil

när jag och Anders var ute och gick med henne i Kronoskogen

när hon följde med på jakt och lerade ner hela bilen

när just hade flyttat hem till oss och jag sov nere i köket med henne andra natten. Hon la sig på min huvudkudde och jag fick knappt plats själv.

hur rädd hon blev när det åskade. Hon ville alltid att alla skulle vara hos henne i köket.

hur hon försökte sig på att förstå det intressanta med TV:n, men alltid gav upp med en suck.

hur hon skällde när det kom någon. En gång trodde en försäljare som knackade på findörren att vi hade flera hundar, så mycket som det lät från köket.

hur glad hon blev när farmor kom på besök

hur hon bar runt på sin matlåda och ylade i den

hur hon använde dörrar och skåpdörrar som resonanslådor för att föra väsen när hon viftade på svansen

hur hon la sig på ens fötter för att visa tillgivenhet

hur hon la huvudet i ens knä för att bli klappad

hur mycket hon tyckte om att bli kliad bakom öronen. Pappa var extra bra på det. Hon brukade låta på ett speciellt sätt då.

hur hon retade våra katter

hur hon ibland lekte med hästarna

hur det kändes att ligga i hennes korg och klappa och gosa med henne

vilken respekt hon hade för morfar

att hon aldrig gick ut på vägen

att hon aldrig tog nånting från köksbänken. Mat kunde ligga där hela natten, hon visste att hon inte fick.

att hon tyckte det var roligt att tetas med pappa

att hon brukade hoppa upp i mammas knä och vara ”knähund”

att Kim brukade gå ut och gå med henne.

att hon inte åt sådant hon inte tyckte var gott.

att jag en gång på skoj sa ”bit honom!” om Viktor Överås och att hon anföll honom (men bet inte).

att hon började höra dåligt på gamla dar.

hur hon lärde sig att vänta på kommandot ”varsågod”. Ibland blev det för jobbigt för att hon var för sugen, då gick hon undan för att inte se matbiten.

hur hon dråsade i golvet när hon ville bli kliad på magen.

hur Kim och jag gjorde ett rosa läderlackhalsband till henne hos Bodil.

hur det kändes när mamma berättade att hon var död.

posted by Zunzita @ 8:37 AM